* Michaela *

Den här dikten har Liina skrivit.

du kom närmare
i det dunkla ljus som
lyste upp våra ansikten i tystnaden
drog ett djupt andetag
och mötte mig
med ögonen jag förträngt
du log försiktigt och sade
du luktar du

en liten del av mig ville smälta
göra allt ont förlåtet
säga att
du luktar också du
en annan sade åt mig att det var över
att det kapitlet var slut och inte
under några som helst omständigheter
borde läsas igen

jag drog ett dålig skämt
skrattade

men i mitt huvud sade jag
du luktar smärta

Den här dikten älskade jag så mycket tidigare att jag skrev ut och ramade in den. Vet ni varför? Den påminde mig litegrann om den tidiga tiden med Jimmie. Inte sjuttsiken hade jag en aning då om att vi skulle träffas igen, bli tillsammans och snart fira ettårsdag. Haha, förstår ni nu hur mycket Jimmie betydde för mig även när vi var små skitungar? Tänk er då hur mycket han betyder nu <3