Getingar

Haha, fick en kommentar från Sofia: "just fan, det var du som var så jääävla rädd för getingar o sånt va? :D"

- Ja, det är jag som är jävligt rädd för getingar! Gud ändå, en del sommrar har jag suttit inne hela tiden för jag vågade helt enkelt inte gå ut. Såg jag en geting började jag hyperventilera och storgråta och kom den efter mig var jag hysterisk resten av dan och vägrade gå utomhus igen på typ en vecka. Det gick så långt att mamma kontaktade en psykolog som höll på med kognitiv beteendeterapi för att jag skulle få hjälp med det för det blev ju ett sjukt stort problem. Men som tur var så började jag på grans och där var det massa äckliga kryp och getingar så efter några hysteriska utbrott vande jag mig, så det blev som en egen terapi att börja där :)

Nu är det inte lika illa längre men kommer det en geting så är det klart att jag springer, skillnaden är bara att jag inte börjar storgråta eller blir hysterisk längre. Fast som sagt, när dom kommer inomhus finns det inte en chans i världen att jag stannar kvar i samma rum som den och inte fan vågar jag gå fram och döda den ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0