Fredag
Idag så slutar vi 11.35, bussen till Luleå går 12.10.
men jag är så sjukt opepp, svenne stannar i kalix över helgen och alla andra verkar ha någonting att göra. bajs ><
fattar inte grejen, jag brukade tycka om att vara själv och bara chilla med en bok eller så, men nu tjatar jag typ på folk hela tiden och det känns helskumt, helt plötsligt har jag blivit världens klängigaste människa och hur skoj är det för folk som jag vill umgås med >< gushgosh, att vara ensam är inte min grej, närhet är min grej, varför är alla så långt borta?
förövrigt så har jag lektion nere i snickeriet atm, fast vi har rast. ska snickra ett skåp, och nyss har vi tränat på att såga, spika och borra och jag har precis bevisat för alla att spika inte är min grej genom att inte få ner en enda spik i brädan. menmen, sågningen gick iaf bra, min bräda var nästan helt rak.
Nu är det dags att gå tillbaka till lektionen igen, sedan är det dags att ta bussen hem till luleå ><
Shit vad jag känner mig optimistisk idag. Jag vill verkligen vara glad, men när ingen ser så är det så jävla svårt. Muntra upp mig ffs :)
okej, snickeriet gick bra, mina brädor passade ihop :) Nu känns det lite roligare -s-
Men jag fattar fortfarande inte klänggrejen, liksom jag saknar Svenne, även fast han bara är i kalix iofs så har vi inte träffats på en vecka och det kommer att hinna bli 2 veckor innan vi träffas, jag saknar Erik, även fast vi umgick för bara någondag sen och vi brukar inte ens umgås så sjukt mycket och det brukar ju gå bra iaf, jag saknar Julia, för att vi brukade umgås så sjukt mycket och nu gör vi det inte alls, jag saknar Hanna, för att hon är en så sjukt skön människa, jag saknar min gamla klass, även fast klassen här är helchill, jag saknar min familj, men det är faktiskt förståeligt med tanke på hur sällan jag träffar dom så det kan jag inte klaga på ;p
Och det känns så sjukt konstigt att sakna dom för jag brukar inte göra, inte så här iaf.
Jag tror att jag har fått ett klängsammanbrott, men hav förströstan och försök stå ut med mig under tiden, det måste ju gå över nångång!
Nu är jag i torpet, och det är så sjukt skönt :D jag är hemma, med min egen mamma och min egen pappa och min egen bror, jag älskar att vara med svennes famlij också men samtidigt så är jag världens mammapappagris och blir så sjukt glad när jag väl träffar dom :) Det här var precis det som behövdes, allting känns bra nu.
Idag har jag agerat storasyster åt min lillebror, han har svalt sin piercingstav men som den storasyster jag är så trollade jag snabbt fram alla mina piercinggrejer som jag samlat på mig under åren och nu är han stolt ägare av en ring istället, jag hade en exakt likadan stav som han svalde, men han föll pladask för ringen. vilket jobb det var att få på den dock -s- , det slutade med att jag stod med halva handen inne i hans mun typ och höll fast ringen medans mamma försökte pilla fast kulan, men det lyckades :D
ikväll så tänkte vi gå och fiska, men vi tar det någon annan gång istället för jag och mutter ska agera frisörer åt varandra :)
men jag är så sjukt opepp, svenne stannar i kalix över helgen och alla andra verkar ha någonting att göra. bajs ><
fattar inte grejen, jag brukade tycka om att vara själv och bara chilla med en bok eller så, men nu tjatar jag typ på folk hela tiden och det känns helskumt, helt plötsligt har jag blivit världens klängigaste människa och hur skoj är det för folk som jag vill umgås med >< gushgosh, att vara ensam är inte min grej, närhet är min grej, varför är alla så långt borta?
förövrigt så har jag lektion nere i snickeriet atm, fast vi har rast. ska snickra ett skåp, och nyss har vi tränat på att såga, spika och borra och jag har precis bevisat för alla att spika inte är min grej genom att inte få ner en enda spik i brädan. menmen, sågningen gick iaf bra, min bräda var nästan helt rak.
Nu är det dags att gå tillbaka till lektionen igen, sedan är det dags att ta bussen hem till luleå ><
Shit vad jag känner mig optimistisk idag. Jag vill verkligen vara glad, men när ingen ser så är det så jävla svårt. Muntra upp mig ffs :)
okej, snickeriet gick bra, mina brädor passade ihop :) Nu känns det lite roligare -s-
Men jag fattar fortfarande inte klänggrejen, liksom jag saknar Svenne, även fast han bara är i kalix iofs så har vi inte träffats på en vecka och det kommer att hinna bli 2 veckor innan vi träffas, jag saknar Erik, även fast vi umgick för bara någondag sen och vi brukar inte ens umgås så sjukt mycket och det brukar ju gå bra iaf, jag saknar Julia, för att vi brukade umgås så sjukt mycket och nu gör vi det inte alls, jag saknar Hanna, för att hon är en så sjukt skön människa, jag saknar min gamla klass, även fast klassen här är helchill, jag saknar min familj, men det är faktiskt förståeligt med tanke på hur sällan jag träffar dom så det kan jag inte klaga på ;p
Och det känns så sjukt konstigt att sakna dom för jag brukar inte göra, inte så här iaf.
Jag tror att jag har fått ett klängsammanbrott, men hav förströstan och försök stå ut med mig under tiden, det måste ju gå över nångång!
Nu är jag i torpet, och det är så sjukt skönt :D jag är hemma, med min egen mamma och min egen pappa och min egen bror, jag älskar att vara med svennes famlij också men samtidigt så är jag världens mammapappagris och blir så sjukt glad när jag väl träffar dom :) Det här var precis det som behövdes, allting känns bra nu.
Idag har jag agerat storasyster åt min lillebror, han har svalt sin piercingstav men som den storasyster jag är så trollade jag snabbt fram alla mina piercinggrejer som jag samlat på mig under åren och nu är han stolt ägare av en ring istället, jag hade en exakt likadan stav som han svalde, men han föll pladask för ringen. vilket jobb det var att få på den dock -s- , det slutade med att jag stod med halva handen inne i hans mun typ och höll fast ringen medans mamma försökte pilla fast kulan, men det lyckades :D
ikväll så tänkte vi gå och fiska, men vi tar det någon annan gång istället för jag och mutter ska agera frisörer åt varandra :)
Kommentarer
Postat av: Hannish
Men kläng på mig då människa, jag vill också ha närhet!
Trackback
